bvkfm1 - Gibca

jag var runt på GIBCA i fredags i förra veckan.

jag var på hasselblad och gick igenom utställningshallen och fastnade vid några verk.

jag kikade igenom listan med konstnärer under lunchen vid Röda sten och kunde inte ringa in något, för mig, redan känt namn. bra. eller? är årets konstbiennal snäv eller är det bara ja som inte varit tillräckligt omfångsrik kring konstvärlden runt om mig nu 2015?

vilket som så börjar ja på röda sten i dess vita entre, betalar mina 20 kronor och går vidare in i det vita. tar hör in i tegelstenen, uppför ståltrapporna och sen in i, mörkret. det blev svart. allt blev svart. allt. jag sträckte ut handen och kände ändå att väggen som mötte vart mjuk. den skulle iaf inte göra mig ont ifall ja krockade med den. direkt till höger är något jag känner igen dock. ett verk av en konstnär jag inte vet namnet på men vars verk ja sett tidigare.

Kader Attias verk påverkar mig. "de ovan och de nedan" tvingar mig in i en roll som de nedan. jag är sällan i liknande roller, sällan bespottad eller nedvärderad. jag är kanske mer av de ovan även om ja inte kastar grejer nedåt, iaf inte medvetet. jag hade velat ha ljud här. jag ser ljuden, ser sakerna som ramlar ner och känner hur jag och de andra försökt skydda oss bäst vi kan med diverse nät. men jag skulle vilja höra ljud. man känner sig instängd här, i den svarta natten, i den svarta staden med de ovan som ser ner på mig. jag smyger igenom dessa 15 meter tyst. jag är helt själv i salen då jag varit där först efter öppning och ingen synlig bakom mig i kön. det är ödsligt, ensamt och vemodigt.

jag går vidare in i katedralen och ser väggar prydda med tavlor med knappt läsbara bokstäver på olika höjd. jag hör en mikrofon prata till mig längre in. men inga av dessa grejerna påverkar mig såsom Kader Attias verk. var det för att det var det första jag mötte? påverkade det mig så pass mkt att jag låste mig lite och inte kunde ta in resten, eller var det andra inte lika intressant bara. för mig då alltså, intressant för mig. vissa av verket gick jag bara förbi.

har man förförståelse för konst som hänger på utställning eller har info sen innan så kan det väl hjälpa att komma in i verken. eller så går man dit helt nollad, helt ren och bara försöker insupa. gjorde jag det nu? jag menar att Attias verk kände ja ju igen så jag letade i huvudet vad det handlade om och kikade lite i tidningen.

uppe på konsthallen vart ja helt nollad. kände återigen inte igen någon konstnär vid namn. kikade igenom verken och fastnade för de tomma montrarna, The Museum of nothing av benandsebastian, samt målningarna av Kerry James Marshall samt Lynette Yiadom-Boakye. något triggar mig också med Meleko Mokgosi, verket påminner mig om mina anteckningar kring diverse kursböcker, artiklar, lektionsplaneringar mm. kritisk. ständigt. historien är vems? vem har byggt den och vem bygger nu? kan den byggas om? ändras, ctrl-z och köra igenom urkund för att få bort reproducerade föreställningar kring någons historia.

annars är det verk på hasselblad center som triggar mig allra mest här uppe vid götaplatsen. ett vardagsrum som man via en liggande elefant hamnar i. elefanten är stilla där på väggen men ljudet av flugor för mina tankar direkt till tjyvjakt och mina barndomstimmar framför savannen som kom levande ut ur tv-rutan. elefanten rundade hörnet om hamnade i rummet. detta rum var levande. historierna återfanns överallt och triggade ett letande. små animationer med tillhörande lockande ljud erbjöd mig en upptäcktsfärd in i någons berättelser. berättelser kring eldar, bönder, jord, barnlek med korthusbyggen osv osv. Phoebe Boswell har verkligen fångat mig med sin multimediala installation. väldigt mkt händer här. jag vet inget när jag kliver in i verket, jag vet allt när jag kliver ur. så känns det iaf, sen kliver jag nog inte ur detta verk på ett tag. det sitter kvar. rörelserna spelas upp när jag tänker tillbaka, ljuden av sprakande eldar, mjölkande spenar hörs igenom i huvudet trots musiken i mina lurar. jag känner nästan lukten av vardagsrummets berättelser bara av att stå där.

jag vill ha en pico projektor. en liten jvel att gömma i mitt vardagsrum. och göra mina egna berättelser.