kommer i natt/tidigt imorgon bitti eller iaf klart fram till lunch imorgon. :P
söka upp tatuerare, elev.
jag har en tanke om att ta kontakt med tatuerare i staden och ställa en massa dumma frågor och få lite tips på hur man gör. tänker att det kanske finns någon lärling, elev, som har lust att prova sina vingar med pennor på min hud. eller så kasnke man kan gå till konstskola och prova där. sätta mig på en bänk vid hdk och ha pennorna till hands. lite perormanceaktigt, är obekväm i performance. ser inte att jag gör det med främlingar i nuläget, det får räcka me de ja känner. att visa huden är inte problemet, problemet är snarare teaterkänslan, "se mig"-känslan, det är inte ja. jag vill inte aktivt stå i centrum, är inte rädd för det men det faller sig inte naturligt. ska man köra performance så ska man nog fan göra det rakt ut.
en stol. ett bord. pennor. jag. kanske kan räcka på domens eller valand. kanske. på gatan. pratade om Yoko Ono och Abramovic på handledningen.
Abramovics Rhythm är extrem, hon har olika verktyg på bordet där besökarna fick göra va de ville med hennes kropp. kopplingen till mina grejer e ju att ja har verktyg i form av pennor och huden som canvas och att jag inte styr va målarna gör. de får måla va de vill. i nuläget har jag inte målat ansiktet, men det kanske sker efter tisdag, då det är en vecka kvar tills nästa jobb på högstadieskolan. att Abramovic ens vågar lägga en pistol där med en kula i är ju galet, om det nu e sant. den siste idioten är inte född än och hade någon av dessa valt att dyka upp där så hade ju va som helst kunnat hända.
det intressanta med detta verk är ju att se hur människorna triggar varandra att gå ett steg längre hela tiden. lite till, lite till. blodet kom ju fram till slut.
Abramovics Rhythm är extrem, hon har olika verktyg på bordet där besökarna fick göra va de ville med hennes kropp. kopplingen till mina grejer e ju att ja har verktyg i form av pennor och huden som canvas och att jag inte styr va målarna gör. de får måla va de vill. i nuläget har jag inte målat ansiktet, men det kanske sker efter tisdag, då det är en vecka kvar tills nästa jobb på högstadieskolan. att Abramovic ens vågar lägga en pistol där med en kula i är ju galet, om det nu e sant. den siste idioten är inte född än och hade någon av dessa valt att dyka upp där så hade ju va som helst kunnat hända.
det intressanta med detta verk är ju att se hur människorna triggar varandra att gå ett steg längre hela tiden. lite till, lite till. blodet kom ju fram till slut.
Yokos Cut piece från -65 är också intressant. en sax. hennes kläder som gradvis klipps bort. då var detta galet, uppseendeväckande och konstigt. nu, hade ja inte höjt på ögonbrynen särskilt mycket tror ja. det nya är det intressanta. Yokos ögon ser rädda ut, hon har ju garanterat jobbat för att klara av detta, men det ser ändå jobbigt ut.
Ellen jobbade med tatueringar, riktiga, under lbd220 under våren 2011. hennes maskin har jag nu. men jag tänker börja på apelsiner och annat som jag kan hitta, om jag ens kommer att börja vill säga. Länk.
att låta pennor ligga framme på ett bord är inga problem. vågar man låta maskinen ligga? skulle någon våga sätta nålen mot min hud? skulle jag våga låta någon sätta maskinen på min hud? fusket ligger närmare till hands.
tjyvlyssnat i kassan på in-ex.
jag var och bunkrade konstnärsmaterial på in-ex i fredags, pennor med svart bläck i, rosa tejp till mina stora papper och min ömtåliga vägg, genomskinliga pennfodral, en stor jvla rulle med papper, 1,5x10m, fan va gött. i kön till kassan så stod det tre tjejer framför mig, gymnasieålder, hållandes på diverse pennor och papper. i väntan på att få betala började de samtala ungefär så här:
- har du lämnat in alla grejer i bilden?
- nä, har några uppgifter kvar.
- tror du han ens märker om man lämnar in något gammalt? något man gjort tidigare, han kan ju omöjligt se om man gjort det nu eller för två år sen. eller?
- nä det kan han ju inte märka, fast ja har ju slängt allt mitt gamla, hela jvla mappen.
- ok, fast du kan ju fråga din syster.
- ja, jo, det har ja ju gjort tidigare.
- men gör det då, har du ens börjat göra arbetsproverna?
- asså. nä. ja vet inte ens om jag vill söka in dit. jag funderar på textil istället.
samtalet fladdrar bort i annat men min tjyvlyssning är äcklig, att ämnet bara dyker upp bredvid mig bland människor som skulle kunna vara mina elever. och detta är inte ens fusk. detta är sanning, ingen romantisering/uppstyrning av fusk för mig att fuska med. när man väl börjat leta efter något, tex gula bilar av märket saab, då ser man efter ett tag bara sådana bilar, ÖVERALLT. hjärnan spökar med en, det e ju en jvla massa bilar som bara glider förbi mina ögon men just när en gul kommer, då reagerar man och tänker att de finns överallt, och särskilt då när en saab kommer. precis så e det med fusket. jag ser fusk överallt. överallt.
fusk bland gamla målare.
gamla målare använde ju sig av elever och lärlingar i deras ateljéer, när eleven kom upp i standard tillräckligt kunde den mer kände målaren sätta några karakteristiska streck på verket och sen skriva sitt namn, sitt sigill på. fusk? kanske. prank? ja. eller? ska grotta ner mig lite i det här tror ja.
sen kommer man ju överlag in på fuskandet inom konstvärlden, hur fuskmålare fuskar sig fram för att dra in hyran, eller va det nu är som gör att man härmar andra och rider på deras namn.
jag vågar inte tatuera mig.
efter timmarna i fredags då jag blev målad så kändes jag inte så målad. jag hade ju en jvla massa hud kvar. överallt. hade ja börjat sätta nålen i mig så hade ja fan inte slutat, ja kände mig inte naken men nästan, trots att jag vart målad lite varstans över armarna, lite på benen mm.
jag skulle vilja fylla ut mer, mer bläck på hud. kanske behöver köpa större pennor, större spetsar.
att inte bestämma vad som skulle målas va ju också spännande, inte ha kontrollen. jag kom på mig själv att försöka handleda ibland för att få igång händerna och huvudena på mina målare. men hejdade mig efter några sekunder och la locket på. jag visar tatueringar från min pinterest, visar vart på kroppen hud finns mm. men vill egentligen inte styra alls. bara vara hud.
på tal om hud. bitch 2014. min kropp är inget ja skäms för eller stoltserar med. den bara är där. har använt mig av den i tidigare gestaltningar och kommer nog använda den framöver igen och igen. normer kring manskroppen som symbol kan vara intressant att diskutera, och då främst mina sega och slanka muskler snarare än explosivt stora. alla är vi olika och olika bekväma i skinnet vi bär. jag är bekväm och avsexualiserad i min syn på min kropp därav min många gånger oreflekterande användning av den. när andra påpekar att ja använder den så kan tankar komma. som blivande lärare kan nog många tycka att man borde tänka på va man gör och visar analogt och digitalt. våra digitala tatueringar verkar ju kunna leva i evighet, en gång postat på nätet så har du tappat kontrollen över det du postade. lätt att spara ner och använda i syften som inte var påtänkta från början. fuck it.
fotografiet
fan va ja gillar kameror, vit vägg, naturligt ljus och något att fota. nu är det mina inställningar men inte min finger på avtryckaren, är det självporträtt då? om jag bestämmer hur det ska se ut mm men inte min finger? fusk? min roomie hjälper till, uppskattas som fan.
papper att jobba med
styrdokument. kursplaner. tråkiga papper. ska titta mer där. copy+paste, göra eget intressant material som fungerar så som jag vill.
jag har även lånat lite böcker, Billgren och Vilks texter om konst, konstteori och konstkritik.
jag skulle vilja fylla ut mer, mer bläck på hud. kanske behöver köpa större pennor, större spetsar.
att inte bestämma vad som skulle målas va ju också spännande, inte ha kontrollen. jag kom på mig själv att försöka handleda ibland för att få igång händerna och huvudena på mina målare. men hejdade mig efter några sekunder och la locket på. jag visar tatueringar från min pinterest, visar vart på kroppen hud finns mm. men vill egentligen inte styra alls. bara vara hud.
på tal om hud. bitch 2014. min kropp är inget ja skäms för eller stoltserar med. den bara är där. har använt mig av den i tidigare gestaltningar och kommer nog använda den framöver igen och igen. normer kring manskroppen som symbol kan vara intressant att diskutera, och då främst mina sega och slanka muskler snarare än explosivt stora. alla är vi olika och olika bekväma i skinnet vi bär. jag är bekväm och avsexualiserad i min syn på min kropp därav min många gånger oreflekterande användning av den. när andra påpekar att ja använder den så kan tankar komma. som blivande lärare kan nog många tycka att man borde tänka på va man gör och visar analogt och digitalt. våra digitala tatueringar verkar ju kunna leva i evighet, en gång postat på nätet så har du tappat kontrollen över det du postade. lätt att spara ner och använda i syften som inte var påtänkta från början. fuck it.
fotografiet
fan va ja gillar kameror, vit vägg, naturligt ljus och något att fota. nu är det mina inställningar men inte min finger på avtryckaren, är det självporträtt då? om jag bestämmer hur det ska se ut mm men inte min finger? fusk? min roomie hjälper till, uppskattas som fan.
papper att jobba med
styrdokument. kursplaner. tråkiga papper. ska titta mer där. copy+paste, göra eget intressant material som fungerar så som jag vill.
jag har även lånat lite böcker, Billgren och Vilks texter om konst, konstteori och konstkritik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar